Min födelsedag och första semesterveckan

Jag vill inleda det här inlägget med att skriva att jag är tacksam. Jag är tacksam över min familj, mina vänner, kollegor och alla människor omkring mig som ger mig bra energi. Jag tar er inte för givet, även om jag kan vara dålig på att höra av mig. Tack för en jättefin födelsedag!

Min födelsedag

Jag fyllde år i måndags men jag blev firad hela helgen. På lördagen hade jag blivit tillsagd av Niklas att inte planera något för att vi skulle göra något tillsammans. Jag var riktigt taggad på detta okända event! Han spelade fotboll på dagen och när han kom hem hade jag gjort mig i ordning och var redo för destination unknown. Jag skulle få gå på lokal, hade Niklas sagt. Han gjorde sig snabbt i ordning och jag fick sätta på mig ögonbindel (!?) när vi satte oss i bilen. Vi åkte runt, runt, runt till olika ställen tills jag virrade bort mig. Sen kom vi fram och jag fick kliva ur bilen och blev ledd upp i ett trapphus. Jag började misstänka att vi var hos min kompis Susanna men vi klev in i en lägenhet och jag fick ta av mig ögonbindeln. Vi var hos min kompis Carro och där stod dom!! Carro, Susanna, Jennifer och Felicia poppade den finaste skumpan vars flaska var klädd i regnbågens färger. UNDERBART! När vi skålat visade dom mig ut på Carros balle där min present stod. Vet ni vad det var? Det var precis vad jag önskat mig. EN CYKEL! Helt fantastisk och jag blev såklart överlycklig. Jag fick även sånadär doftpinnar från Rituals som luktar amazeballs. Efter detta tog vi oss ner till stan och jag blev bjuden på middag på Black Stone Steakhouse, restaurangen där du får steka ditt kött själv.

Summa summarum, kvällen var utan överdrift helt perfekt och jag är (återigen) såå tacksam.

Till en början satte jag på mig en svart klänning som jag köpt på rea på HM. Men jag ändrade mig och bytte byxor. Och det var nog lika bra för det är jag mest bekväm i!
Fina underbara. Vet inte vad Fille gör på denna 😀 ❤

Min cykel ❤

Sen kom måndagen den 31 juli, dagen då jag fyllde 26. Lätt ångestladdat men inte så farligt som jag trodde. Jag fick ännu en födelsedagspresent som jag önskat mig! Denna gång av min kära man (börjar vänja mig vid att kalla honom det nu). Ett par löpskor, New Balance Fresh Foam. Helt perfekta! Har redan använt dom flera gånger helt utan skavsår och andra obekvämligheter.

På kvällen bjöds det på persisk middag med min familj och en kär barndomsvän, Josefine. Även av min familj fick jag en massa fina saker jag önskat mig, massa lyxprodukter som jag snålat med att köpa själv på senaste. Även detta helt perfekt!!

New Balance Fresh Foam 1080 v7
Lyx!

Och nu när jag skrivit om min födelsedag har jag insett en grej. Vad jag är bortskämd! Jag tror och hoppas att jag är lika bra själv på att skämma bort min nära och kära. Men i år var jag extra bortskämd 😉

Första semesterveckan

Jaha då har mer än hälften av första semesterveckan gått. Fast det är inte riktigt första då jag tog en stödvecka sista veckan i juni också. Det känns skönt att ha kunnat chilla en hel vecka innan vi åker till Santorini. Nästa vecka åker vi och det ska bli helt galet skönt, spännande, vackert, roligt osv. Min svärmor tipsade om att hålla utkik på himlen när vi är på Santorini då det skulle bli meteorfall (rätta mig gärna om jag har fel) när vi är där. Santorini är ju känt för helt galet vackra solnedgångar så varför inte slå två flugor i en smäll.

När vi kommer hem igen börjar jag jobba igen dagen efter och just nu i skrivandets stund känns det faktiskt helt okey.

Fred och kärlek

 

Saker jag funderar över som jag undrar om andra också funderar över

✿ Hur många år är det kvar innan miljökatastrofer och koldioxidutsläpp förstör jorden och vad händer med mina framtida barn om dom lever då?

✿ Shit vad jobbigt det är att jag känner vad du känner och hur gör jag för att stänga av det där?

✿ Har djur erogena zoner?

✿ Ser du mina mustaschfjun från det avståndet?

✿ Är jag förutsägbar?

✿ Är jag bipolär?

✿ Varför är inte grundskolan/gymnasiet mer förberedande för vuxenlivet?

✿ Varför prioriterar inte politikerna sjukvården?

✿ Hur många i min närhet lider av psykisk ohälsa?

✿ Jag borde bli 100 % vegan men jag får inte tummen ur.

✿ Fattar fortfarande inte vad offside är..

✿ Hur får vissa i sig så mycket alkohol utan att spy?

✿ Tror jag på karma?

✿ Varför har just jag drabbats av den värsta sortens bakfylla som existerar?

✿ Tänk om alla fick en lika fin uppväxt som jag.

✿ Vad tror folk om mig egentligen?

✿ Är jag egentligen knäpp men alla spelar med för att inte såra mig och för mitt eget bästa?

✿ Hur har alla råd med sommarstugor, båtar, jetskis, massa resor, äta ute varje dag osv.. 

 

Vad jag varit up to och en liten to do-lista

Det har gått över en månad sedan jag skrev något här och det har varit lika bra då jag ändå inte haft något positivt att dela med mig utav. Men den senaste veckan har jag känt mig sugen på att skriva. Att skriva är för mig som att öppna en gammal surströmmingsburk som bara pyser ut rutten fiskånga efter att ha legat instängd i ett skafferi hur länge som helst. Åtminstone känns det så.

Som tidigare nämnt ska vi till Santorini i augusti och nu är det bara en månad kvar. Det ska bli så himla skönt! Jag tog dock en stöd-semestervecka förra veckan i väntan på lite längre semester i augusti.

Grövelsjön

Tillsammans med min familj åkte vi förra veckan till Grövelsjön, andra gången för i år. Det var sen tidigare i år planerat en familjesemester denna sommar men vi var till en början inne på Öland eller Gotland. Men det slutade med några dagar i Grövelsjön och det var faktiskt jätteskönt trots tråkigt väder (grått och blåsigt).

Att vara på toppen av fjället är nästintill magiskt. Jag blir liksom ett med naturen och och som min kära vän och kollega beskrev det; du blir religiös! Och det stämmer verkligen. Det behöver i mitt fall inte nödvändigtvis vara på toppen av ett fjäll med någonstans i naturen där energierna flödar, energierna som är så starka att dom nästan är synliga. Flummigt, jag vet men så känns det.

20170627_184158

20170627_141145

20170627_134545

Vänner och ny klädförvaring

Dagen efter vi kom hem från Grövelsjön drog jag till min kompis Susannas stuga tillsammans med Susanna, Jennifer och Emma. Vi grillade, drack massa gott, bastade och badade. Hörde ni? Jag badade! Första gången för i år och det var 17 grader om jag inte missminner mig. Dessutom fick vi alla en varsin spabehandling av Susanna ❤ Vi hade dessutom pyntat så vi gick all in kan jag säga. Tjoho!

20170629_184606

Under tiden jag var i stugan och ett par dagar efter hade min kära make tagit på sig ett nytt renoveringsprojekt. Jag har LÄNGE varit i behov av klädförvaring då den förvaring jag haft tidigare varit rätt kass, så jag hade ett tag planerat att riva ut dom gamla garderoberna och köpa en ny på Ikea. Sen tror jag Niklas kom med förslaget att han kunde göra en walk-in-closet av en gammal klädkammare vi har. Jag blev superglad samtidigt som jag fick lite ångest eftersom jag visste att jag inte hade lust för ett öre att hålla på med någon renovering. Niklas insisterade på att jag inte skulle hjälpa till för han ville göra det själv så det blev bra. Det kan jag förstå! Se bara på resultatet..

IMG_66541

Det är helt fantastiskt och jag är lyckligt lottad!
Fördelar med bra klädförvaring:

  • Lättare att hålla ordning
  • Lättare att få översikt av kläderna på morgonen när jag inte vet vad jag ska ha på mig
  • Bara helt jävla underbart lyxigt att ha ett ”helt rum” med alla mina kläder!

To do önske-lista

Här kommer en spontan liten lista på vad jag önskar göra den kommande framtiden.

  • Lära mig åka skateboard
  • Måla tavlor
  • Tatuera mig lite till
  • Göra om badrummen (skaffa badkar)
  • Lära mig mindfullness
  • Läsa om Alkemisten
  • Läsa Konsten att höra hjärtslag
  • Börja läsa böcker.  Vad mer borde jag läsa som kan ge mig en uppenbarelse? Tips mottages! Tips mottages även på hur jag finner ro till att läsa.
  • Börja på yoga
  • Hitta några polare att jamma med. Jag spelar ju gitarr lite löst och gillar att sjunga till det. Har kommit på att det vore kul att ha någon/några att jamma lite med.
  • Lära mig laga persisk mat så jag kan skryta om det på Instagram.

Listan kan bli hur lång som helst men eftersom jag skrev det som föll mig in just nu så avslutar jag här.

 

Dagens sanning är dina känslor

Jag tror mig veta nästan allt jag behöver veta och lite till. När något ruckar på min vetskap är det lätt att tappa kontrollen. Om det är något jag som jag lärt mig om mig själv dom senaste åren är det att en av mina största svagheter är mitt kontrollbehov. Att inte veta. Sen kommer steg två; att acceptera att det är som det är och att JAG faktiskt för EN GÅNGS SKULL inte kan göra något. Att jag måste lämna ifrån mig. Att känna mig maktlös, att känna mig ensam trots att jag har världens bästa människor alldeles bakom mig.

Något jag insett också, är hur jävla viktigt det är få känna precis vad jag känner. Ingen kan säga något annat för känslorna är på riktigt, det är dom alltid! Känslor är det mest sanna faktum som existerar. Lika sant som evolutionen, om en tror på den.  Ingen har medvetet hämmat mina känslor förutom jag själv. Av exakt vilken anledning vet jag inte men jag vet att det inte är hälsosamt.

Att sedan försöka få livet att rulla på precis som vanligt har inte vanligt lätt. Jobb, vänner, familj, träning, JAG.

Bitterhet, ilska, besvikelse, förvirring, sorg, glädje, hopp, kärlek, oälskad, älskad, längtan, spontan, oro, ångest, lugn, harmoni eller ingenting. 

Årets lärdom -> Du måste få känna precis exakt vad du känner. Dom som känner dig kommer att förstå och ge dig tid.

 

En utav de lyckligaste dagarna i mitt liv

Innan jag börjar berätta om den här dagen vill jag bara ge en statusuppdatering gällande mina cellförändringar. Precis som min magkänsla sa (den har rätt 9 av 10 ggr vilket är skrämmande) så blir det operation för mig. Fått en tid i början av maj och tiden dit är relativt kort men känns oändlig. 

 

När jag var omkring 10-11 år så hittade jag en massa CD-skivor i en låda vid pappas ”data-station”. Det var ju vid den här tiden som jag började få en tonårsidentitetskris och det var något med dom här skivorna som lockade mig. Det var bara en massa blandad hårdrock och punk. Jag lyssnade igenom alla skivorna som innehöll Iron Maiden, Dia Psalma, Dökött och massa annat smått och gott. Men det var ett specifikt band som jag fastnade för – Metallica. Jag fick en slags uppenbarelse och blev nästan religiös. Jag hade hittat min identitet! Jag lyssnade igenom all deras musik som fanns och kollade på massa youtube-klipp och lärde mig allt om varenda bandmedlem. Genom min pubertala förvirrande förändring var Metallica min enda tröst och konstanta punkt. Dessutom upptäckte jag hur mycket fans dom hade runt om i hela världen, vilket fick mig att känna mig en del av något – The Metallica Family.

Sommaren jag skulle fylla 16, 2007, skulle jag äntligen få se mina stora idoler och förebilder. När nyheten släpptes var det ingen tvekan om att jag skulle dit, det var helt självklart. För mig i alla fall men inte för mina föräldrar. Mamma motsatte sig det här och var väldigt orolig. Jag hade gjort klart för dom att detta kommer att hända, jag ska dit! Till slut gav pappa med sig och erbjöd sig att åka dit med mig, han var ju trots allt också ett fan. Det sjuka är att jag minns att vi köpte biljetterna bara några dagar innan konserten. Jag antar att det berodde på att jag ”inte fick” åka först och när det blev ok om pappa följer med var ju den stora dagen bara ett par dagar bort. Den som någonsin köpt konsert-biljetter till någon stor artist/band vet att biljetterna tar slut inom 1 timme efter att dom släppts.

Det slutade med att pappa köpte biljetterna åt oss i andra hand för flera tusen (så himla tacksam ❤ ). När jag har bestämt mig för att jag vill något så blir det av, dessutom hade jag bestämt mig för att jag skulle stå längst fram, allt eller inget liksom. Jag skulle se dom på nära håll, så var det bara! Aftonbladet skrev ett par dagar innan konserten att fansen redan hade börjat köa utanför Stockholm Staidion och jag tänkte att då måste vi också åka dit! Jag och pappa packade med varsin sovsäck och bilade till Stockholm där han campade utanför stadion tillsammans med mig och ett par hundra andra trogna fans. Fattar du? Min pappa gjorde allt detta för mig.

En natt i kön gick förbi och den stora dagen hade kommit. Så fort våra biljetter blivit avlästa SPRANG jag in och ställde mig längst fram vid stängslet. Jag var inte ensam, första raden var redan fylld och flera timmar innan konserten började alla dessa människor runt omkring mig att trängas. Så blev det dags för förbandet som var HIM. Jag kände till HIM och hade väl lyssnat på lite utav deras låtar men var inget fan, dessutom klassades dom som ”emo” vilket inte var något jag ville förknippas med. Det visade sig att ingen i publiken ville se dom. Så fort Ville Valo klev upp på scenen började det stora publikhavet bua och kasta upp skräp på scenen, helt absurt jag vet. Men samtidigt förstår jag upprördheten eftersom det var på något sätt förödmjukande att Metallica fick ett förband som HIM. Publiken buade och slänge upp en massa skräp och till slut blev Ville fly förbannad så han kastade micken och tog en gitarr och kastade även den i golvet och stormade ut. Haha, så jäkla pinsamt…

Nu var det bara minuter kvar innan jag skulle få se mina idoler. Jag stod längst fram men blev hela tiden tryckt bakåt. Musik spelades i högtalarna. Bland annat AC/DCs ”Long way to the top if you wanna rock n roll”. Publiken gungade med och jag visste att snart är det dags. Så stängdes musiken av och på skärmarna visades en scen ur The good, the bad and the ugly med Ennio Morricones Ecstacy of gold (som för övrigt var vår brudmarsch på bröllopet). Jag märkte hur publiken taggade till mer och mer och jag förstod att nu är det nära. Nu efter några metallica-konserter i bakfickan vet jag såklart att allt detta är standard för alla deras konserter.

PANG sa det och där stod dom. Några meter ifrån mig och tittade ut mot mig och hela publikhavet. Jag kände hur min underläpp började darra och kom en en liten men jävligt hård tår som rann ner för min kind. Det var Creeping death som spelades och ju längre in i låten vi kom desto längre bak hamnade jag. Sen är hela konsertminnet ett stort känslosvall. Pappa var bakom mig hela tiden och vid ett tillfälle i slutet fick jag sitta på hans axlar och jag sökte febrilt ögonkontakt med någon av dom samtidigt som jag gjorde hjärtsymbolen med mina händer. Vid det här tillfället LOVAR JAG att min älskade favorit Kirk Hammet tittade och fångade min blick för en hundradels sekund och nickade. ”Du inbillar dig”, tänker du nu men det skiter jag i. Det var min uppfattning av den hundradels sekunden och den lever jag på än idag! 😀 Mitt i natten när konserten slutade körde pappa hem oss och jag har aldrig sovit så gott som jag gjorde den natten.

Jag på pappas axlar på en annan Metallica-konsert några år senare. The big four i Göteborg om jag inte minns helt fel . Jag har nog varit på 5 eller 6 Metallica-konserter totalt.

SVTs inslag om konserten.

 

Ljusare dagar och lite åldersnoja 

Så himla skönt att våra dagar börjar bli märkbart längre! Det var ljust vid 18 igår kväll och det är ljust på morgonen när jag kliver upp vid 06. Helt fantastiskt! Jag hoppas att sommaren blir solig och varm, främst solig.

I sommar fyller jag 26. Helt ärligt så har jag lite ångest över att vara närmare 30 än 20. Jag är ju lite utav en 25-åring i en 40-årings kropp idag. Lägger mig absolut senast 22 på vardagar och sommar innan utröstningen på idol på fredagar. Så egentligen borde jag väl kanske bli mer bekväm ju äldre jag blir men jag får lite ångest. Det känns som att glansdagarna är förbi och nu är det hög tid att satsa på karriär och familj. Jag vill ha allt det där men det känns som ett så stort steg från 25 till 26. Jag vet inte om jag är redo. Man har ju märkt att ju äldre man blir desto fler och allvarligare blir livets problem och utmaningar. Så enligt boken hittills blir det bara värre och värre ju äldre jag blir. Eller? När man nämner att man har åldersnoja så fnyser dom flesta som är lite äldre än en själv. ”Du har ingen aning om hur mycket tid och möjligheter du har”.

Jag jobbar på att bli bättre på att leva i nuet. Skulle behöva en kurs i mindfullness eller nåt. Jag har köpt träningskort på Friskis så jag ska faktiskt prova på yoga har jag tänkt. Men det blir när det blir.

En dag i taget.

En liten avstickare

Dags att stänga av verkligheten och komma bort från vardagen känner jag. Så idag bokade jag en liten resa spontant för att göra en liten avstickare i vardagen. Innan helgen blir bokningen helt klar så efter det ska jag avslöja vart jag/vi ska 😉

Helgen

Helgen gick som vanligt alldeles för snabbt!

Fredag

Vi var bortbjudna till Niklas pappa på middag där det serverades ”Forssa-planka”, ungefär som tapas. Jättegott och trevligt. Dock som vanligt på fredagarna blir jag ofta trött tidigt så vi var hemma innan 22 och strax därefter låg jag i säng!

Lördag

Jag och mina bästa vänner och brudtärnor, Susanna och Jennifer, umgås mycket men nu var det längesen vi umgicks alla tre en heldag. I lördags sågs vi tidigt på dagen och tog en långpromenad i Bergebo, skogen vid Jennifer, för att sedan på kvällen ses igen och laga mat. Vi gjorde egna vårullar och Pad Thai, allt vegetariskt och supergott!! Efter maten och ett par glas vin tog vi en vända ner på stan för att ta något att dricka. Så himla mysigt att umgås med dom bästa! Jag tål ju inte alkohol överhuvudtaget längre så det blir oftast väldigt lugnt för mig. Alltså inte av den anledning att jag blir för full utan BAKFULL. Herre min skapare vad jag blir bakfull på lite…

Vårullarna friterade vi själva fritös och för att bli helt säkra på att vi skulle bli mätta slog vi till med lite Pad Thai :)
Vårullarna friterade vi själva fritös och för att bli helt säkra på att vi skulle bli mätta slog vi till med lite Pad Thai 🙂

Söndag

Alltså vilket fantastiskt väder vi hade i Söndags. Det är såna här stunder man känner att man lever och blir ett med naturen! (Laaame men sant!)

Jag, Niklas och Stella tog en tur till Bysjön och gick en fantastisk promenad i solen.

Niklas och Stella.

Niklas och Stella.

På sjön.