Äntligen!

Äntligen har jag något roligt att berätta. Efter många om och men har vi bokat en resa! Till Santorini!?!? Alltså va? Vad hände där!?

Ja, det behöver både jag och min andra halva. Tid att rå om oss själva bara försvinna från verkligheten ett tag. Santorini är väl lite utav en dröm-ö vad jag vet och resorna dit brukar vara relativt dyra men vi lyckades pricka in en vecka som blev ca 7000 kr billigare än dom andra veckorna innan och efter.

Kolla bara……

Sorry dåliga bilder men Googla på Santorini bara. Hotellet heter Aleshane beach hotel Santorini.

Santorini, Grekland.
Wow, wow, wow..
Hotellbaren.
Här ska vi chilla och äta frukost.
Hotellet.

 

Annonser

Blandade bilder

Stella ska alltid tränga in sig under täcket i trängsta vrået.
Bästa syster och en tvångspuss<3
Pappa och Lainen på sjön ❤
Black all black.
I lördags var det varmaste dagen hittills i år. 28 grade och jag slog till med kjol och ljusa (!?) färger.
Underbara blommor från underbara människor.

Dagens sanning är dina känslor

Jag tror mig veta nästan allt jag behöver veta och lite till. När något ruckar på min vetskap är det lätt att tappa kontrollen. Om det är något jag som jag lärt mig om mig själv dom senaste åren är det att en av mina största svagheter är mitt kontrollbehov. Att inte veta. Sen kommer steg två; att acceptera att det är som det är och att JAG faktiskt för EN GÅNGS SKULL inte kan göra något. Att jag måste lämna ifrån mig. Att känna mig maktlös, att känna mig ensam trots att jag har världens bästa människor alldeles bakom mig.

Något jag insett också, är hur jävla viktigt det är få känna precis vad jag känner. Ingen kan säga något annat för känslorna är på riktigt, det är dom alltid! Känslor är det mest sanna faktum som existerar. Lika sant som evolutionen, om en tror på den.  Ingen har medvetet hämmat mina känslor förutom jag själv. Av exakt vilken anledning vet jag inte men jag vet att det inte är hälsosamt.

Att sedan försöka få livet att rulla på precis som vanligt har inte vanligt lätt. Jobb, vänner, familj, träning, JAG.

Bitterhet, ilska, besvikelse, förvirring, sorg, glädje, hopp, kärlek, oälskad, älskad, längtan, spontan, oro, ångest, lugn, harmoni eller ingenting. 

Årets lärdom -> Du måste få känna precis exakt vad du känner. Dom som känner dig kommer att förstå och ge dig tid.

 

Lite bilder från bröllopet

Min systers pojkvän skickade lite bilder han tagit från bröllopet. Så himla kul att se! Så jag lägger upp några här. Alltså jag ÄLSKAR Silvbergs kyrka där vi vigdes.

Här står vi utanför vackra Silvbergs kyrka!
Här står vi. Man och hustru!
Försökte arrangera ett fint foto med mina fantastisk fina brudtärnor. Klänningar från Asos.

Tråkiga besked 

I januari gjorde jag cellprov som man gör vart tredje år. Det var min andra gång och inget konstigt förutom att jag (som säkert många andra) tycker att det är obehagligt. Lite över en månad senare fick jag veta att jag hade cellförändringar och fick tid för vidare utredning. Första tanken var en miljon frågor som jag inte vågade fråga någon, jag fick ju minimal info om vad som händer härnäst. Så jag googlade mig till vad som skulle hända på kommande besök. Hade jag inte gjort det hade jag inte haft någon aning eftersom jag som sagt fick bristfällig info. 

Igår var den fruktade dagen här då jag fick åka in på gyn där dom tittade med kamera och höll på en massa. Det gjorde ont på mig. Jag kanske är konstig men redan där gjorde det ont. Sen ser jag hur gynekologen börjar packa upp en tång. 

– Nu ska jag ta lite extra prover på de områden jag ser har förändringar. 

Sedan sa det ”knips” två gånger och jag kände att jag höll på att dö. Det gjorde så in i helskotta ont så tårarna rann. Hade ringt till gyn innan och berättat att jag är känslig och får ont av bara ett vanligt cellprov men det hade min läkare inte blivit informerad om… 

Upplevelsen är mycket olika från person till person. Vissa kan tycka att detta är en piece of cake. Det går ju trots allt väldigt fort och läkaren har gjort samma procedur hundratals gånger innan. Alla känner nog olika efter ett sånt här besök och jag gar läst om männiksor som inte alls uppfattar det som en stor grej. ”Det känns som ett myggbett” har jag läst i nån tråd. För mig var upplevelsen nästintill traumatisk. Inte nog med att jag var nervös, exponerad och spänd, det gjorde ont! Och det värsta var att ingen sa någonting om vad jag hade att förvänta mig förrän jag frågade. 

När jag fick det här beskedet kände mig mig illa till mods och ensam. En googling så är man ju död inom en månad… Men när jag började prata om det märkte hur vanligt det var. Jag är inte ensam. 

MEN cellförändringar är INTE cancer utan om de lämnas obehandlade KAN det kanske bli cancer om 10-15 år. Detta är ett vanligare fenomen än man kanske tror och de allra flesta kvinnor som behandlats har sedan blivit helt bra. Följer man upp är det ytterst liten risk att det utvecklas till något allvarligare.
Tycker det är så hemskt att det pratas så lite om det och att man får så bristfällig information från sjukvården, vilket leder till att man söker svaren själv och då blir det inte alltid så bra. Snacka om att jag gjort en höna av en fjäder liksom. 

Nu dröjer det en månad till innan jag får provresultat från den biopsi som gjordes på mig (den köttbiten som togs ifrån min kropp med en tång). Antingen ser det ok ut och jag får avvakta och åka in på tätare kontroller eller så blir det operation. En konisering där man tar bort den delen med cellförändringar. Min magkänsla säger att det blir operation för mig. 

Igår efter besöket kom min älskade mamma med blommor (krukväxt) och choklad ❤ och min underbara kollega och vän, Lisa, överraskade mig med så himla fina kuddar från Ikeas nya kollektion. Är så tacksam för att jag har vänner som Lisa i mitt liv!

Brukar inte vilja dela med mig av min privata hälsa men nu gör jag det i hopp om att någon därute som fått lika besked inte känner sig ensam. Ta hand om er! 

PS. Jag är lite dramatisk jag vet, men det är bara så jag är.  

Det bästa med vår helg i Grövelsjön!

Stella och hennes kompanjon Fantomen.

På en skoterled nära vår stuga i Björnliden.
Vacker himmel på Grövelfjället!
Jonas, Stella och Niklas turistar framför ett kapell i Storsätra.
Spelkväll.

Det absolut bästa med den här helgen i Grövelsjön var att det var helt förutsättningslöst. Bara natur, lugn och mysig stuga med trevligt sällskap. Helt kravlöst och alldeles underbart!

Fredag

Jag och Niklas hade tagit semester så vi åkte ganska tidigt på fredag morgon. Vi plockade upp sällskapet och begav oss till Norra Dalarna. Den stora utmaningen var att få plats med all packning i bilen och vi klarade det ganska bra även fast det var minimalt med benutrymme kvar.. Vi var fyra vuxna personer, två hundar, pimpelredskap för två pers, resväskor och mat.

Resan gick förvånansvärt snabbt och när vi kom fram åkte Niklas och Jonas ganska direkt iväg för att pimpla, medan jag och Susanna tände brasan för att grilla korv över öppen eld. Det gick sådär, haha. Men mysigt var det! Efter den lilla lunchen tog vi en lång promenad med hundarna i Björnliden där vi bodde.

På kvällen lagade vi mat tillsammans, kollade på På Spåret och spelade Alfapet. Så himlans mysigt!!

Lördag

Lördagen var riktigt grå vädermässigt och snön bara öste ner. Vi åkte alla iväg till en sjö några mil utanför Björnliden. I snöstormen pimplade Niklas och Jonas medan jag och Susanna försökte gå med hundarna. Det gick sådär.. Snön vräkte, det var säkert en halvmeter snö på isen och den enda som hade riktigt kul var Fantomen. Haha, han älskar snö! Trötta och frusna fick jag, Sus och djuren skjuts hem för att äta lunch och ta en tupplur (guds gåva) på soffan. Jag vaknade upp som en ny människa och kvällen räddades med en massa grillkorv och ännu mer spel.

Söndag

Ett sista försök till friluftslivet i grått väder och snöfall. Vi åkte mot fjället och promenerade i ännu mera snö. Varken jag eller Stella är så förtjust i kyla och väta men ack så fin naturen är. Som en god vän och kollega på jobbet sagt; ”Det är som att man blir religiös”.

Efter lunch åkte vi hemåt och trots ett längre stopp i Mora, pga Vasaloppet, kom vi hem i lagom tid. Klyschan ”Borta bra men hemma bäst” är så himla sann! MEN för att den ekvationen ska gälla måste man vara borta ibland.

Vi beställde pizza och kollade på första avsnittet av Planet Earth II. Vilken fantastisk produktion!! Om du inte redan sett det tycker jag du ska kolla på SVT Play.

Jag älskar att vara ute i naturen!

Någon sorts ny och positiv energi infinner sig när jag får vara ute i naturen och speciellt när solen skiner. I dom stunderna känner jag en ära att få stå på marken med jorden under fötterna och känna solens värme mot min hud. Den har ju trots allt varit väldigt frånvarande de senaste månaderna… Därför vill jag få ut så mycket jag kan av detta under helgerna när jag har lite mer energi och tid att göra saker.

Fredag

I fredags firade vi min lillasyster som fyller 21 (!?). Vi åt mat och umgicks och det var jättetrevligt vilket gör mig tacksam över att ha en familj som alltid försöker att hålla ihop ❤
Det där med familjen är väldigt viktigt för mig och det vet dom som känner mig!

Mitt face på fredagen.
Mitt face på fredagen.

Lördag

I lördags var jag ut på promenad med min gamla vän Nora. Henne har jag känt sedan jag var kanske 10 och vi har fortfarande kontakt även fast vi gick lite olika vägar ett tag. Jag är glad över att kunna hålla kontakten med personer vars umgänge är givande för mig. Vi ses ju inte särskilt ofta (för att bo 0,5 km ifrån varandra) men den tiden vi har med varandra är alltid värdefull. Jag skulle säga att jag har ganska många nära vänner och den ena är mycket olik den andra, var och en av dom har olika egenskaper som jag älskar och utnyttjar haha. Nora är en väldigt jordnära person som tänker och agerar väldigt logiskt och är därför en bra rådgivande vän. Hon är också en sån jag kan ha djupa psykologiska diskussioner med vilket jag tycker om.

Senare under promenaden, som även denna gång var i Bysjön, kom pappa och mötte upp oss.

På kvällen åt vi middag och spelade spel med min kompis Caroline (som var den bästa toast madame man kan tänka sig på vårt bröllop) och Niklas kompis Jonas, aka Jonken.

Pappa på sjön.
Pappa på sjön.

Söndag

Ännu en dag i naturen. Jag, pappa och min syster åkte till Hovgården och gick upp för Hovgårdsklack. En kort men mycket intensiv skogspromenad då det lutar rätt rejält. Fint väder idag också och min kropp har passat på att suga i sig vitamin D.

wp-1488121275675.jpg

 

…och så en random bild från veckan –>

wp-1488121321270.jpg