Äntligen!

Äntligen har jag något roligt att berätta. Efter många om och men har vi bokat en resa! Till Santorini!?!? Alltså va? Vad hände där!?

Ja, det behöver både jag och min andra halva. Tid att rå om oss själva bara försvinna från verkligheten ett tag. Santorini är väl lite utav en dröm-ö vad jag vet och resorna dit brukar vara relativt dyra men vi lyckades pricka in en vecka som blev ca 7000 kr billigare än dom andra veckorna innan och efter.

Kolla bara……

Sorry dåliga bilder men Googla på Santorini bara. Hotellet heter Aleshane beach hotel Santorini.

Santorini, Grekland.
Wow, wow, wow..
Hotellbaren.
Här ska vi chilla och äta frukost.
Hotellet.

 

Blandade bilder

Stella ska alltid tränga in sig under täcket i trängsta vrået.
Bästa syster och en tvångspuss<3
Pappa och Lainen på sjön ❤
Black all black.
I lördags var det varmaste dagen hittills i år. 28 grade och jag slog till med kjol och ljusa (!?) färger.
Underbara blommor från underbara människor.

Dagens sanning är dina känslor

Jag tror mig veta nästan allt jag behöver veta och lite till. När något ruckar på min vetskap är det lätt att tappa kontrollen. Om det är något jag som jag lärt mig om mig själv dom senaste åren är det att en av mina största svagheter är mitt kontrollbehov. Att inte veta. Sen kommer steg två; att acceptera att det är som det är och att JAG faktiskt för EN GÅNGS SKULL inte kan göra något. Att jag måste lämna ifrån mig. Att känna mig maktlös, att känna mig ensam trots att jag har världens bästa människor alldeles bakom mig.

Något jag insett också, är hur jävla viktigt det är få känna precis vad jag känner. Ingen kan säga något annat för känslorna är på riktigt, det är dom alltid! Känslor är det mest sanna faktum som existerar. Lika sant som evolutionen, om en tror på den.  Ingen har medvetet hämmat mina känslor förutom jag själv. Av exakt vilken anledning vet jag inte men jag vet att det inte är hälsosamt.

Att sedan försöka få livet att rulla på precis som vanligt har inte vanligt lätt. Jobb, vänner, familj, träning, JAG.

Bitterhet, ilska, besvikelse, förvirring, sorg, glädje, hopp, kärlek, oälskad, älskad, längtan, spontan, oro, ångest, lugn, harmoni eller ingenting. 

Årets lärdom -> Du måste få känna precis exakt vad du känner. Dom som känner dig kommer att förstå och ge dig tid.

 

Min möhippa

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av min möhippa då det var en helt fantastiskt underbar dag med dom allra bästa människorna omkring mig. Har aldrig känt mig så uppmärksammad och uppskattad som den dagen och jag är så tacksam över att ha så fina människor i mitt liv.

Möhippan ägde rum en vecka innan min födelsedag. Några veckor (?) innan detta så hände något mycket misstänksamt när jag var själv hemma. Trots detta så förknippade jag inte det med möhippan utan trodde att det var något helt annat. Jag stod i köket och skulle laga nån mat med hjälp av ett recept jag läste på Niklas iPad. Helt plötsligt plingar det till på messenger i den och jag ser att min kollega skriver något till Niklas. Jag förstod att det var någon typ av planering på gång men hade inte en tanke på att det kunde vara en möhippa. Tänkte födelsedag, resa, ja allt annat än möhippa.

Kidnappningen

Det var en fredag på jobbet och jag hade gjort mig extra fin. Hade tagit extra tid för sminket och hade till och med klänning på mig, det händer inte ofta på jobbet. Jag hann väl vara på jobbet i någon timme då det ringde någon på min privata telefon från okänt nummer.

– Hej! Är det Pantea? Jag står här nere på parkeringen och har råkat köra in i din bil. Kan du komma ner?

Det här var så skumt, tänkte jag men gick i alla fall ner för att se hur någon hade lyckats köra på min pyttelilla bil på en stor parkering med mycket få bilar. På vägen ner berättade jag för några kollegor vad som hänt och de hetsade mig att se till att personen i fråga inte kommer undan med det.

När jag närmar mig parkeringen ser jag en kille i mc dräkt som står och väntar på mig. Jag kunde inte sluta grubbla över hur han hade lyckats köra in i min lilla bil med en mc? Ju närmare jag kom, desto mer kände jag igen honom.
Jag såg vem det var, det var min kompis storebror. Har träffat honom en gång tidigare så var väldigt osäker på om han skulle känna igen mig. Så himla pinsamt! Han verkade inte känna igen mig så jag spelade med.

– Hej! Det var jag som råkade köra på dig, sa han medan han gjorde en gest åt mig ”kom och titta här”.

Jag följde efter honom och han visade in mig på andra sidan av min bil så jag hade honom bakom mig. PLÖTSLIGT tar han tag i min axlar och säger:

– Du är kidnappad!

VA, tänkte jag och trodde för en hel sekund att jag på riktigt var kidnappad. Sen slog det mig! 1+1 blev två och den lyckan jag kände då var helt fantastisk! Jag var sååå taggad på vad som skulle ske. Jag sprang hela vägen upp på jobbet, avslutade det jag gjorde, och gjorde mig i ordning för att åka med på hans mc.

Bemötandet

Vi åkte småvägar från Falun till Borlänge och när vi kom till Bomsarvet förstod jag vart vi var på väg. Hem till Jennifer som var en av mina brudtärnor. Kidnapparen åkte vidare och jag klev in i huset där jag möttes av en spänd stämning som smittade av sig. Jag gick ut på altanen och där stod dom! Alla fantastiska som jag fick spendera min dag med. ❤

Jag fick ett glas skumpa och vi skålade lite och jag tog en macka. Stämningen var underbar och för att inte tala om VÄDRET!!! Tror det var typ den varmaste dagen sommaren 2016.

Jag fick förbereda mig för okänd aktivitet genom att ta bort smink och raka mig. Skulle vi på spa, ska jag göra nåt pinstamt på stan? Tankarna flödade.

Färden

Efter samlingen hos Jennifer skulle vi till okänd destination. Dom hade lånat min kompis pappas 50-talsbuss som de pyntat och i den skulle vi färdas. Bussen och fylld med alkohol och fantastiska människor. Musiken spelade och vi hade så himla kul! Jag var så lycklig över att få denna dag tillsammans med dom. När vi närmade oss fick jag klä på mig baddräkt och en kjol samt en ögonbindel. Dock hade jag redan sett att vi var i Leksand och min första tanke var Leksand Strand eftersom jag var där året innan med en vän och hennes familj. Inte en tanke på att vi skulle till LEKSAND SOMMARLAND 😀

Resten av dagen

Dagen spenderades på Leksand Sommarland med massa lekar och mat. Vädret var helt underbart och vattnet var så skönt. Det var såååååå roligt!

När vi åt lunch berättade jag hur jag lärt känna alla som var med och vi njöt av varandras sällskap.

Efter Sommarland åkte vi hem till Felicias pappa där de har stor uteplats med grill pool och allt annat man behöver för en lyckad kväll. Kvällen var fylld med roliga aktiviteter och mat. Alltså den här dagen… Har inga ord.

Det bästa med min möhippa..

Var hur ovetandes jag var under hela processen. Jag är ju lite av ett control-freak men den här dagen släppte jag loss. Mina fina vänner hade ordnat ALLT och dagen var helt perfekt. TACK TILL ER ❤

Fler bilder finns under hashtaggen #panteashippa och där ser du även bilder på hur jag såg ut på Sommarland. Ska försöka ragga till mig fler bilder från denna fantastiska dag då vet jag att det fanns en Gopro med på Leksands Sommarland 😉

Min arrival typ kl 9-10 någon gång.

Lite bilder från bröllopet

Min systers pojkvän skickade lite bilder han tagit från bröllopet. Så himla kul att se! Så jag lägger upp några här. Alltså jag ÄLSKAR Silvbergs kyrka där vi vigdes.

Här står vi utanför vackra Silvbergs kyrka!
Här står vi. Man och hustru!
Försökte arrangera ett fint foto med mina fantastisk fina brudtärnor. Klänningar från Asos.

En utav de lyckligaste dagarna i mitt liv

Innan jag börjar berätta om den här dagen vill jag bara ge en statusuppdatering gällande mina cellförändringar. Precis som min magkänsla sa (den har rätt 9 av 10 ggr vilket är skrämmande) så blir det operation för mig. Fått en tid i början av maj och tiden dit är relativt kort men känns oändlig. 

 

När jag var omkring 10-11 år så hittade jag en massa CD-skivor i en låda vid pappas ”data-station”. Det var ju vid den här tiden som jag började få en tonårsidentitetskris och det var något med dom här skivorna som lockade mig. Det var bara en massa blandad hårdrock och punk. Jag lyssnade igenom alla skivorna som innehöll Iron Maiden, Dia Psalma, Dökött och massa annat smått och gott. Men det var ett specifikt band som jag fastnade för – Metallica. Jag fick en slags uppenbarelse och blev nästan religiös. Jag hade hittat min identitet! Jag lyssnade igenom all deras musik som fanns och kollade på massa youtube-klipp och lärde mig allt om varenda bandmedlem. Genom min pubertala förvirrande förändring var Metallica min enda tröst och konstanta punkt. Dessutom upptäckte jag hur mycket fans dom hade runt om i hela världen, vilket fick mig att känna mig en del av något – The Metallica Family.

Sommaren jag skulle fylla 16, 2007, skulle jag äntligen få se mina stora idoler och förebilder. När nyheten släpptes var det ingen tvekan om att jag skulle dit, det var helt självklart. För mig i alla fall men inte för mina föräldrar. Mamma motsatte sig det här och var väldigt orolig. Jag hade gjort klart för dom att detta kommer att hända, jag ska dit! Till slut gav pappa med sig och erbjöd sig att åka dit med mig, han var ju trots allt också ett fan. Det sjuka är att jag minns att vi köpte biljetterna bara några dagar innan konserten. Jag antar att det berodde på att jag ”inte fick” åka först och när det blev ok om pappa följer med var ju den stora dagen bara ett par dagar bort. Den som någonsin köpt konsert-biljetter till någon stor artist/band vet att biljetterna tar slut inom 1 timme efter att dom släppts.

Det slutade med att pappa köpte biljetterna åt oss i andra hand för flera tusen (så himla tacksam ❤ ). När jag har bestämt mig för att jag vill något så blir det av, dessutom hade jag bestämt mig för att jag skulle stå längst fram, allt eller inget liksom. Jag skulle se dom på nära håll, så var det bara! Aftonbladet skrev ett par dagar innan konserten att fansen redan hade börjat köa utanför Stockholm Staidion och jag tänkte att då måste vi också åka dit! Jag och pappa packade med varsin sovsäck och bilade till Stockholm där han campade utanför stadion tillsammans med mig och ett par hundra andra trogna fans. Fattar du? Min pappa gjorde allt detta för mig.

En natt i kön gick förbi och den stora dagen hade kommit. Så fort våra biljetter blivit avlästa SPRANG jag in och ställde mig längst fram vid stängslet. Jag var inte ensam, första raden var redan fylld och flera timmar innan konserten började alla dessa människor runt omkring mig att trängas. Så blev det dags för förbandet som var HIM. Jag kände till HIM och hade väl lyssnat på lite utav deras låtar men var inget fan, dessutom klassades dom som ”emo” vilket inte var något jag ville förknippas med. Det visade sig att ingen i publiken ville se dom. Så fort Ville Valo klev upp på scenen började det stora publikhavet bua och kasta upp skräp på scenen, helt absurt jag vet. Men samtidigt förstår jag upprördheten eftersom det var på något sätt förödmjukande att Metallica fick ett förband som HIM. Publiken buade och slänge upp en massa skräp och till slut blev Ville fly förbannad så han kastade micken och tog en gitarr och kastade även den i golvet och stormade ut. Haha, så jäkla pinsamt…

Nu var det bara minuter kvar innan jag skulle få se mina idoler. Jag stod längst fram men blev hela tiden tryckt bakåt. Musik spelades i högtalarna. Bland annat AC/DCs ”Long way to the top if you wanna rock n roll”. Publiken gungade med och jag visste att snart är det dags. Så stängdes musiken av och på skärmarna visades en scen ur The good, the bad and the ugly med Ennio Morricones Ecstacy of gold (som för övrigt var vår brudmarsch på bröllopet). Jag märkte hur publiken taggade till mer och mer och jag förstod att nu är det nära. Nu efter några metallica-konserter i bakfickan vet jag såklart att allt detta är standard för alla deras konserter.

PANG sa det och där stod dom. Några meter ifrån mig och tittade ut mot mig och hela publikhavet. Jag kände hur min underläpp började darra och kom en en liten men jävligt hård tår som rann ner för min kind. Det var Creeping death som spelades och ju längre in i låten vi kom desto längre bak hamnade jag. Sen är hela konsertminnet ett stort känslosvall. Pappa var bakom mig hela tiden och vid ett tillfälle i slutet fick jag sitta på hans axlar och jag sökte febrilt ögonkontakt med någon av dom samtidigt som jag gjorde hjärtsymbolen med mina händer. Vid det här tillfället LOVAR JAG att min älskade favorit Kirk Hammet tittade och fångade min blick för en hundradels sekund och nickade. ”Du inbillar dig”, tänker du nu men det skiter jag i. Det var min uppfattning av den hundradels sekunden och den lever jag på än idag! 😀 Mitt i natten när konserten slutade körde pappa hem oss och jag har aldrig sovit så gott som jag gjorde den natten.

Jag på pappas axlar på en annan Metallica-konsert några år senare. The big four i Göteborg om jag inte minns helt fel . Jag har nog varit på 5 eller 6 Metallica-konserter totalt.

SVTs inslag om konserten.

 

Ljusare dagar och lite åldersnoja 

Så himla skönt att våra dagar börjar bli märkbart längre! Det var ljust vid 18 igår kväll och det är ljust på morgonen när jag kliver upp vid 06. Helt fantastiskt! Jag hoppas att sommaren blir solig och varm, främst solig.

I sommar fyller jag 26. Helt ärligt så har jag lite ångest över att vara närmare 30 än 20. Jag är ju lite utav en 25-åring i en 40-årings kropp idag. Lägger mig absolut senast 22 på vardagar och sommar innan utröstningen på idol på fredagar. Så egentligen borde jag väl kanske bli mer bekväm ju äldre jag blir men jag får lite ångest. Det känns som att glansdagarna är förbi och nu är det hög tid att satsa på karriär och familj. Jag vill ha allt det där men det känns som ett så stort steg från 25 till 26. Jag vet inte om jag är redo. Man har ju märkt att ju äldre man blir desto fler och allvarligare blir livets problem och utmaningar. Så enligt boken hittills blir det bara värre och värre ju äldre jag blir. Eller? När man nämner att man har åldersnoja så fnyser dom flesta som är lite äldre än en själv. ”Du har ingen aning om hur mycket tid och möjligheter du har”.

Jag jobbar på att bli bättre på att leva i nuet. Skulle behöva en kurs i mindfullness eller nåt. Jag har köpt träningskort på Friskis så jag ska faktiskt prova på yoga har jag tänkt. Men det blir när det blir.

En dag i taget.